minne för livet

 
 
Jag kan fortfarande inte förstå att våran sagaproduktion. Singoalla är över. Vi har slitit med det här i tre månader och på bara tre dagar så tog det slut. Allt det här har varit så otroligt roligt. Massa skratt och gråt under dem här dagarna. Kommer aldrig glömma dom här dagarna. Aldrig.
Vi har repat, vi har kämpat, vi har gjort allt vad vi kunde för att våran saga skulle bli så bra som möjlig. Alla esteter och våra familjer och vänner älskaden den verkligen!
Vi har jobbat från åtta på morgonen till nio på kvällen. Och det tog verkligen slut alldeles för fort.
Dock så har min nacke fått tagit en stor smäll av det här. Har varit så spänd sedan i onsdags pga min karaktär så jag har haft en extrem smärta som jag har fått stått ut med under alla föreställningar. Sen så har min lilla läppiercing fått tagit mycket stryk också. Har fått tagit på och ur den flera gånger på tre dagar, vilket har gjort så min läpp har blivit extremt svullen och gjorde så det blev bara svårare och svårare att ta i piercingen igen.
Men nu så ska min lilla piercing få vila och nu behöver jag inte ta ut den på ett bra tag!

Jag kan säga att dem här dagarna har varit så galna! Dansat och fjantat oss en massa under tiden vi vänta för att gå upp på scen. Till exempel så innan sista scenen på sagan så hade pir-dansarna en dödsdans och då brukade jag och Eddie stå på varsin sida av scenen och kopiera lite av dansen. Var så otroligt kul!
Och Sam som går i tredje året var så snäll och köpte godis till hela klassen också! Så himla snällt av honom.

Dom här tre dagarna har minnen skapats för livet! Kommer aldrig glömma våran underbara saga, Singoalla!