-

Har man tinder, snapchatar med olika människor eller ens börjar ta kontakt med någon ny så tror folk man är desperat för att man är singel. Att man kämpar för att hitta sin livs kärlek som många andra i sin omkrets redan hitta för flera år sedan.
Jag har aldrig riktigt klagat på att vara singel. Att hitta den där killen som får en att le som en idiot när man bara säger hans namn, skulle inte sitta helt fel men man överlever även utan det för det har jag redan gjort i några år nu. Men man har ändå sina dåliga dagar då det enda man vill ha är någon som kan hålla om och veta att just denna person är min.

Dock så vet jag att folk tycker jag har gått för långt gällande allt detta och träffa killar. På bara tre år har jag gått utifrån att kunna bli vän med vilken kille som helst och inget mer till att så gott som alla killar som tar kontakt med mig endast ser mig som ett sexobjekt.
Det är den rollen alla ser mig som och det har blivit jobbigare på senaste tiden att ens veta av det. Jag kan inte ens minnas senast en kille tog kontakt med mig för att först vilja lära känna mig och sedan kanske våga något annat för att man är mer intresserad. Men sånt händer inte nu. Utan att alla tar kontakt vill bara en sak, sex.
Skriver att man är sexig, har en snygg kropp osv. Allt möjligt för att kunna få en i säng som man sedan skulle kunna skita totalt i. Detta har blivit som en vana för mig nu och när någon försöker att vara som en vän så är det nu jag som inte tror på det och istället ignorerar den som verkligen bryr sig och tar efter dem som behandlar mig som skit istället.

Det hela har blivit en ond cirkel som inte är enkel att brytas. Som inlägget av Ellinor här nedanför, man slutar att bry sig tillslut. Man kommer till den punkten då man inte orkar längre och hellre tar den första bästa även fast man vet att detta aldrig kommer bli något men för att killen endast ser en som någon med en snygg kropp.
Jag stängde av detta för ett år sedan och jag vet att det finns folk som tycker jag är slampig för att jag använder mig utav min kropp men eftersom det har varit det enda sättet för att kunna få någon slags kärlek på något sätt så gör man det utan att ens tänka på det längre.

Folk säger hela tiden att jag förtjänar så mycket bättre. Att jag förtjänar en kille som verkligen vill ha hela mig och inte bara ser utsidan och kroppen utan någon som vill ha personen också. Dock så sluta jag tro på det för länge sedan för att när man har blivit sedd på detta sätt så länge nu så är det svårt att tro något annat.
En mening jag hör i mitt huvud ibland som jag har fått höra, ’’Jag längtar så mycket tills du blir kär Sofie, jag vill så gärna se dig kär.’’ Jag hör den konstant och tänker på den själv.
Jag vet att jag kan bli kär, men jag tror bara ingen kan bli det tillbaka. Vet jag att jag attraheras av en kille och bara spenderar mycket av min tid med personen så skulle jag kunna få känslor men när det kommer till att få det besvarat det är då jag tvekar för det är oftast jag som vill fortsätta träffas än tvärtom.
Det är de som får mig att tveka och inte gå längre med någon, inte så långt som att bli någons. Jag vet inte hur länge jag egentligen har varit trött utav att stå ut med det här men ibland är det själva uppmärksamheten som får en att stänga av tankarna för en stund och istället att tänka på att leva lite i stunden och veta att sånt kommer sedan.
Men sen kommer alltid tankarna tillbaka och när man sen är själv igen så vet man att allt kommer upprepas snart igen.